Har varit på mötet och kom hem nyss,

Den här helgen har varit skit rent ut sagt, Svek,tårar,lögner,besvikelser och mkt annat,

Men så är väl livet ibland?

Det känns bara skit just nu,

Jag behöver någon jag kan prata med, jag vet, Alla säger "jag finns om du vill prata" "kommer alltid finnas" "jag förstår dig" Men Egentligen så gör man inte det?

när man behöver dig mest men förtjänar det minst ska du alltid finnas där.

fast det är inte så va?

nej.